Magnetisk arkeologisk prospektering är baserad på mätningar av jordens magnetfält med ett väldigt känsligt instrument, en så kallad magnetometer. Genom att mäta olika materials magnetiska egenskaper kan vi se arkeologiska strukturer. Avvikande magnetism i marken kan exempelvis vara tecken på forntida användning av eld. Järnmineraler i jorden kan bli mer magnetiska när materialet blir upphettat i en eld eller ugn.
Strukturer som är uppbyggda av mycket magnetiskt material, till exempel tegel av bränd lera eller naturlig sten som diorit, blir synliga med magnetisk prospektering.
![]() |
| Magnetisk prospekteringsdata som visar avvikelser i marken orsakad av geologisk berggrund, historiska åkerbruksdiken, gropar och stolphål från arkeologiska byggnader. Bredden av varje bild motsvarar 50 meter. (a) Rådata, (b) filtrerad data och (c) arkeologisk tolkning. |
Magnetisk arkeologisk prospektering utförs med en anordning av magnetometersensorer monterade på en omagnetisk vagn som förs över mätområdet. Vagnen är byggd av plast och glasfiber. Genom att mäta parallellt fram och tillbaka längs en till exempel 50 meter lång sträcka täcks en rektangulär yta. Var tionde centimeter mäts en mätvärde med ett mellanrum till nästa parallella linje på 50 centimeter. Det är viktigt att personen som utför mätningen inte har några föremål av metall på sig. Mätningen resulterar i ett datavärde per ytpunkt. Men djupet, som objekt eller strukturer som orsakar avvikelser i marken, ligger på kan bara uppskattas. Med magnetisk prospektering är det möjligt att mäta flera hektar om dagen (en hektar = 100×100 meter).
Det är möjligt att mäta magnetiska egenskaper (magnetisk susceptibilitet) av specifika objekt och material. Dessa mätningar hjälper oss att förstå den magnetiska prospekteringens resultat.